Dan för dopparedan. Kön på fynda var kilometerlång och
mamma tyckte vi kunde passa på att ta en runda om garnet. Plötsligt låg det där, ett melerat sockgarn av det liite tjockare slaget. Färgerna var så fina och garnet så mjukt. Helt plötsligt hade jag lovat att försöka mig på ett par sockar och två nystan inhandlades, ett vinrött till mamma och ett jeansblått till mig. I ett antal år har jag stått emot alla hintar om att jag borde börja sticka, varit med på stickkafé för fikan och det trevliga sällskapets skull, men hela tiden stretat emot. Jag vet inte vad som flög i mig, och vill gärna skylla på att jag kokade i pälsjackan, men sanningen är att jag varit sugen länge nu.
Varför jag inte börjat tidigare? Försöker man inte så riskerar man inte att göra sig själv besviken.. Men jag började, och JAG KAN! Såhär en dryg månad efter första maskan kliar det i fingrarna efter att få ta upp stickorna när jag kommer hem från skolan och huvudet svämmar över med allt jag vill testa och göra :)
Första sockarna, som hade alla trådar fästa knappt två veckor efter start! Den som tittar nära ser att den högra, som är stickad först, är både mer ojämn och större än den vänstra. Nu bor jag i dem här hemma, och att de är lite olika gör mig ingenting, man måste ju börja någonstans. Garnet är Online Supersocke (med aloe vera och jojoba) och vad det gick åt har jag ingen aning om då jag saknar våg. Mönstret är mammas variant av tå upp-sockar som jag kommer nyttja mycket framöver :)
Här i bloggen kommer min alster dyka upp, kanske tillsammans med något kul jag gjort i skolan.. (Där jag ägnar mig åt designteknik och ritar klädmönster hela dagarna.)
Vi syns snart igen!
Kram